Tankar innan läsningen
Anne Franks Dagbok. Anne. Franks. Dagbok. Dagboken jag längtat efter att få läsa sedan jag gick i trean och min klasskompis Victor berättade att han läst den. Boken som jag i alla dessa år suktat efter. Studerat framsidan till. Läst baksidan av. Boken som jag ett flertal gånger bara stått och hållit i min hand där i skolbiblioteket med lånekortet i högsta hugg, men faktiskt aldrig lånat. Varför? Ingen aning. Antar att jag bara letade efter rätt tillfälle, som att jag innerst inne visste att någon dag kommer stunden vara rätt och då kommer jag bara veta att "shit det är nu det händer, nu är det dags".
Jag skulle alltså ljuga om jag säger att mina förväntningar på den här boken inte är skyhöga. För det är dem. Jag har aldrig längtat efter att få läsa en bok så mycket förut, och nog kan det vara bra att vara peppad på att få att få läsa, böcker är ju bra, men jag är rädd för att mina förväntningar inte kommer bli uppnådda. Att jag kommer sitta där om fyra veckor riktigt ordentligt besviken. Besviken på att jag har tappat sex års längtan. Besviken på att jag inte läste boken där på direkten i trean så att jag hade fått det gjort. Så att jag slapp alla dessa års förväntningar och sug efter en simpel bok. En bok om kriget före min tid.
För sextioåtta år sedan publicerades boken och en hel livstid har gått sedan dess. En hel livstid sedan Anne satt där i sitt flickrum och skrev ner sina tankar. En hel livstid sedan hon och hennes familj tvingades gömma sig bakom en bokhylla. En hel livstid sedan Marko Lukić tog dagboken i sin famn och publicerade den. En bok som vi fortfarande har möjlighet att ta del av och som jag snart ska gå och sätta mig och läsa. Krypa ner i sängen med en kopp té på nattduksbordet och få tolka texten på mitt eget vis precis som tusental andra har gjort före mig och förhoppningsvis kommer få göra efter mig också. Det tar emot att öppna uppslaget och börja vända blad. Innerst inne vill jag inte riktigt spräcka min sex åriga bubbla av att boken är det bästa som hänt mig. Men jag antar att jag någon gång måste, och att den gången kommer vara nu.
