Annes personlighet
Jag har nu läst 280 av bokens 350 sidor och skulle nog kunna säga att jag fått en rätt bra uppfattning om vilka personerna i huset är. Det känns som att jag lärt känna Anne och är avlägset bekant med de andra personerna runt henne. Jag har under bokens gång fått följa med Anne, sett henne växa, sett hennes inlägg gå från en tolvårig halvt osäker flicka till en fjorton årig tjej med koll på världen. Hon är en tjej som börjar ta mer plats, som suger åt sig fakta som en tvättsvamp, som långsamt börjar bygga upp ett förhållande med av personerna de bor med, som börjar förstå sig på världen och som växer av sina dåliga dagar istället för att låta de bryta ner henne. Hon är en tjej med framtidstro, hon är någon att lita på.
Senaste inlägget jag skrev var jag irriterad. Eller jag var skitarg rent utsagt. På hur kvinnorna blev nervärderade och på hur de inte alls hade samma status som männen. Men jag kände också att Anne hade viljan att bli något så mycket mer och de tankarna har bara byggts på och stärkts och det gör mig så sjukt glad. Anne bryr sig inte längre om att hon är tjej och att hon "inte borde" eller "inte kan". Självklart finns en hel del kvar, men jag tror att det främst har att göra med att något annat tankesätt inte fanns på den tiden. Männen var de som bestämde mest, det var en självklarhet.
Det senaste jag läste var något av det starkaste och bästa jag har läst i en bok. Hon skriver på sidan 277 att: "Jag har bestämt mig för att leva ett annat liv än andra tjejer och så småningom ett annat liv än en vanlig husmor" hon skriver sedan om hur hon känner att hennes inre växer och att hon börjar bli mer och mer tacksam över det hon har runt sig. På sidan efter det konfronterar hon sin pappa och berättar att hon känt sig nertryckt, oschyst behandlad, mindre värdig och helt enkelt riktigt elak. Hon berättar för sin pappa att hon flera nätter legat och gråtit sig till sömns men att hon nu växt ifrån det. Att hon inte tänker be om ursäkt för hur hon betett sig och att hon hädan efter kommer "...handla som jag själv tycker att jag har rätt i!". När jag läste de sidorna fylldes jag med så mycket lycka att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Stöttar Anne till 150% förtillfället och kan knappt vänta tills jag får läsa om mer saker hon gör för hon börjar sakta men säkert växa till en förebild.
